8 saker jag uppskattar om mig själv

Det är synnerligen dax för oss alla att börja skryta mera om oss själva, vi är allt för dåliga på att lyfta upp våra goda sidor. Därför vill jag gärna delta i denna utmaning som jag hittade på Henriettas blogg. Here we go:

8 orsaker till varför just jag är så bra

1. Jag är ekonomisk, vill jag påstå. Jag är prismedveten, jämför priser, impulsshoppar inte och försöker spara fastän jag lever nästan endast på studiestöd. Jag tycker det är en bra egenskap iallafall!

2. Jag lägger endast tid på saker/personer som får mig att må bra. Jag har alltså mod till att strunta i allt annat och utesluta det. Good things in, bad things out! I längden blir man så himla lycklig av att prioritera endast good things.

 

 
3. Jag är flitig och har självdiciplin. Det är bra i arbetslivet och i studielivet. Jag får saker gjorda helt enkelt, helst en månad på förhand innan deadline hehe! Ingen last-minute här inte.
 

4. En hälsosam livsstil intresserar mig. Jag tycker det är kul att prova nya recept, få kunskap inom ämnet och framförallt att träna. Dock är det inget jag vill utbilda mig till, bara en stor hobby.

 

 

5. Jag är en lugn, stabil person, och därför skulle jag säga att jag också är pålitlig.

6. Jag vill alltid göra gott. Det vill vel förståss alla (eller jag hoppas det), men jag tycker själv att jag lever upp till det också!

 

 

7. Jag är bra på att se saker från en positiv synvinkel. Det är så onödigt att stressa upp sig eller bli på dåligt humör i onödan! Detta är faktiskt något man kan öva sig till, jag har gjort det.

8. Jag har ett bra självförtroende. Jag vet att jag är bra som jag är, och jag behöver inte vara på något annat sätt. Om personerna runtomkring mig inte accepterar det, ska dom inte vara mina vänner heller. Det är viktigt att respektera sig själv!

Min relation till alkohol

Flera av er är kanske medvetna om att jag är en person som sällan är ute på krog eller festar överlag. Mellan de två senaste gångerna var det tre månader. Det kanske inte är så mycket egentligen, det beror ju såklart på vem man jämför med, men mina jämnåriga är ute betydligt oftare.
 
Anledningen är egentligen simpel: jag tycker inte om alkohol. Jag har inte ett problem med alkoholen, att jag dricker för mycket, får minnesluckor, eller gör pinsamma saker. Jag dricker sansat, jag kommer ihåg allt, och jag skäms inte över någonting nästa dag för jag vet vad jag håller på med. Mina utekvällar slutar sällan i slagsmål, gråt eller ångest. Jag tycker bara alkohol är onödigt. Jag värdesätter en konversation eller ny vänskap mycket högre som sker i nyktert tillstånd än på fyllan. En kram man ger en kompis då man träffas i skolan är verkligen en kram.
 
Men såklart finns det positiva saker också med utekvällar. Jag älskar att träffa så många bekanta som man inte har sett på länge! Jag tycker också om att dansa, och visst får man feelis där med alla andra på dansgolvet. Lite bättre än hemma i soffan. Men då är det hög volym, så egentligen kan man inte ens prata med sina saknade vänner. På dansgolvet blir alla bara mera fulla, och drinkar spills över varandra. Jag tycker helt enkelt det finns bättre sätt att umgås. 
 
En annan grej jag ogillar, är att man förväntas dricka så mycket. Varför måste man alltid vara stupfull? Jag har en gång varit till krogen nykter (och jag hade askul!), och då blev jag många gånger ifrågasatt varför jag inte drack. Och även fast man dricker, så förväntas man ta flera och flera drinkar. Man måste påriktigt vara hård och stå emot! Tyvärr är jag ganska dålig på det, så för mig är det enklast att bara inte åka dit.
 
Det som är så synd när man i min ålder skippar utekvällar är att man hamnar utanför. Många andra vänner åker ut, och du lämnar ensam hemma. Du blir kanske stämplad som tråkig och ospontan för att du inte hänger med. Men jag är precis lika rolig fastän jag inte kommer med ut! Jag har absolut känt mig ensam då jag har netflix och chill hemma medans snapchat storyn är överfull med fest. Numera är det inget problem, nu är jag trygg i tanken att stanna hemma. Men i 16-17 års åldern var det jobbigt (då man inte ens borde festa). Men vet ni vad, det är ingen vits att tvinga sig ut på något man ändå inte trivs med. Fastän andra kanske ser mig som en tråkig person som inte orkar dra ut, vet jag själv sanningen (och mina närmsta vänner, pojkvän och familj) att jag trivs tusen gånger bättre så! Jag tycker helt enkelt inte om att festa, punkt. 
 
Det jag vill få fram är alltså att det är okej att inte trivas på krogen fastän många andra gör det. Så om det finns någon annan där ute som känner som jag, gör det du trivs med. Man måste lyssna på sig själv! Var dig själv.
 
Jag hoppas att ingen tar illa upp för dethär inlägget, jag menar absolut inget dåligt mot någon. Jag önskar bara att det skulle accepteras när man väljer att stå utanför. :)